Hej !
Jag heter Erika Enroth och är född 1986. Jag var som många andra småbarn intresserad av hästar när jag var liten, köpte tidningar, satte upp planscher i rummet.. ja ni vet! När jag var 7 år gammal började jag rida på Åmåls Ridskola - var världens lyckligaste lilla tjej. Varje måndag åkte jag med min kusin och red i 1 timme, minns pirret i magen och lukten som sögs in i näsborrarna på en när man öppnade stalldörren än i dag när jag öppnar dörren med min 8 åriga dotter som nu rider där. Nostalgi!
Red på ridskolan i några år för att sedan övergå till Medryttarhästar hos olika människor. Olika slags hästar, mest var det varmblod som jag tog lektioner med. Omskolade till ridhästar, flera av dom väldigt nerviga så där har jag än i dag mitt tålamod när det gäller hästar. I tonåren fick jag min fösta egna häst, ett stort varmblod på nästan 170 i manken - skulle jag för övrigt aldrig sätta mig på idag! (skräck för höjder) Iaf, han var super go men efter ett litet tag började han slänga av mig och var inte alls sig lik. Tog ut massör/equiterapeut och han upptäckte massa fel i ryggen. Fick även veta bakvägen att dom förra ägarna hade gett han något långvarigt smärtstillande (nej jag gjorde ingen veterinär besiktning när jag köpte honom, tyvärr!) Dom förra ägarna kom i alla fall till mig och kollade honom å beslöt sig för att köpa tiilbaka honom, - efter några månader fick han somna in då det inte gick att göra något åt hans ryggproblem. Vet faktiskt inte så mycket/exakt om vad som hände och var fel!
Efter detta hade jag otur med en till häst, men sen hittade jag rätt. 12 årigt Varmblod som dom körde hem till mig, totalt osedd. Under täcket döljde sig en mycket mager kille, hemskt! Men med massa mat, kärlek och senare motion blev han super fin. Han var hos oss tills han tyvärr fick somna in i akut kolik vid 18 års ålder. Hade även två hästar till i samma veva som jag sedan sålde pga småbarn, tiden räckte helt enkelt inte till - tyvärr! Gick 1 år å saknaden efter egen häst var enorm - jag var inte hel ju. Jag började våren 2009 att praktisera hos Bessa Islandshästar, hjälpte henne främst med att träna och motionera hästarna vilket jag utvecklades enormt på alla plan, det bästa var nog att jag total fastnade för islandshästen! Min stora dröm har alltid varit att tölta runt på en egen islänning.
Åren gick och våren 2014 var saknaden så enrom efter en egen häst, efter prat med maken - ett penga arv och prat med Sofie som driver Bessa Islandshästar kunde jag förverkliga min stora dröm. Att skaffa en egen islandshäst, blev en 5 årig oinriden valack, hur go å trevlig som helst. Sofie skulle rida in honom åt mig och jag blev i samma veva (1 månad efter köpet) mycket dålig. Fick veta att jag hade den obotliga bindvävssjukdomen EDS (Ehlers-Danlos syndrom), alla hoppade ur led och jag orkade inte så värst mycket. Att rida var dock mycket bra för min kropp, det var som balsom för mina leder å mående så visste inte hur jag skulle göra med min unghäst så det krävs ganska mycket. Valde att för både hans och min skull sälja och han har ett fantastiskt hem i närheten. Jag klickade med mitt nuvarande sto, Mánadis, ett 9 årigt islands sto som mer eller mindre bara lullat runt i skogen - perfekt för mig! Vi fann varandra och hon är min bästa vän - än i dag!
Dottern min på 8 år blev väldigt sugen på att börja rida förra året och på hösten köpte vi oss ett shettis sto hon skulle få lulla runt och lära sig på. Efter 5 dagar hos oss blev hon akut sjuk och vi fick in till Hästsjukhuset där det visade att hon fått en allergisk reaktion på HÖ (vilket vi ej visste att hon ej tålde!). Fick även veta att hon hade en obotlig luftrörs sjukdom, hon kunde knappt röra sig utan å stå å kippa efter andan - många turer, tårar och mängder med pengar gjorde vi av med under 1 månad, allt för att vi skulle få ha henne kvar, hon var ju perfekt! Men det gick inte, hon triagnelmärktes och fick bli sällskap och en lugn skogsmulle ponny. Min dotter ville ju lära sig rida och rida för instruktörer osv, då fick vi se det långsiktigt.
Dottern min på 8 år blev väldigt sugen på att börja rida förra året och på hösten köpte vi oss ett shettis sto hon skulle få lulla runt och lära sig på. Efter 5 dagar hos oss blev hon akut sjuk och vi fick in till Hästsjukhuset där det visade att hon fått en allergisk reaktion på HÖ (vilket vi ej visste att hon ej tålde!). Fick även veta att hon hade en obotlig luftrörs sjukdom, hon kunde knappt röra sig utan å stå å kippa efter andan - många turer, tårar och mängder med pengar gjorde vi av med under 1 månad, allt för att vi skulle få ha henne kvar, hon var ju perfekt! Men det gick inte, hon triagnelmärktes och fick bli sällskap och en lugn skogsmulle ponny. Min dotter ville ju lära sig rida och rida för instruktörer osv, då fick vi se det långsiktigt.
Vi kom över en otroligt fin valack på 4 år, ett gotlandsruss som är svart tigrerad efter Orrust! Mycket fin och trevlig kille. Hade det mycket svårt i början och han lånades ut till en bekant, där blev han så allvarligt sjuk att han fick akut till Strömsholm där han svävade mellan liv och död. Hans liv gick otroligt nog att räddas, trodde dom inte - men han är en kämpe utan dess like! Han var giftpåverkad och hans tarmar hade i stort sett slutat att fungera, hans avföring pressades uppåt och fick komma ut andra änden genom en slang. Frukatnsvärt å se han vara så himla dålig! (läs mer om detta under "Hästhälsa") Han togs hem direkt efter Strömsholm besöket!
Än är han inte helt friskförklarad, men ska enligt Hästsjukhusets veterinär gå i alla gångarter, tränas osv så länge han inte är onormalt trött då hans HB är lite lågt, men kan samtidigt bero på pälsombytet just nu. Så nya prover när sommarpälsen är på plats. Han må bra, nöjd med livet och att ha sin 8 åriga ryttare på ryggen såväl som hemma i paddocken, skogen och på träningar :) Det är huvudsaken!
Så här sitter jag nu med tv hästar, tre barn och en make - snart i ett hus i dom Värmländska skogarna. Med ett tungt och tufft bagage men som ändå ser det positiva i allt. Jag har jobbat grymt mycket med mig själv och nu vet jag va jag proiroterar i livet! Häng med oss här i våran Hästblogg. Vem vet, vi kanske syns på någon träning där ute eller nån tävling framöver :)
